Lyxproblem.

Vi bor inte direkt trångt, det finns frikostiga ytor att tillgå, alltså kommer det inte vara några problem att få plats med en till här hemma. Dessutom har vi väntat ett tag på det här så en viss planering har ritats upp i bakhuvudet i fall att.
Men eftersom vi har väntat ett tag på det här, utan att få några som helst resultat, så har vi inte direkt sparat plats. Man kan inte förbereda för en barnkammare i 12 år, då skulle man bli galen, så istället har vi brett ut oss på våra ytor.
Men nu är det dags. Planen ska sättas i verket.
Oavsett hur bra planering man har så är det svårt att veta helt hur planen fungerar innan den prövas.Vilket är hela anledningen till att man ska ha gott om tid för att utföra sina planer, de behöver ofta revideras.
Jag har haft stora garderober. Då menar jag stora. Nu är det inte så mycket kvar i dem eftersom jag har lagt undan allt som inte passar kanonkulan, men jag planerar att kunna använda det mesta i framtiden. Dessa stora garderober ska nu bli färre. Och jag får inte plats.
Herrejisses vad kläder jag har!
Det visste jag redan, men ändå.
Jag sörjer mina garderober.
Mina luftiga, välorganiserade garderober.
Min organiserade sida skriker förtvivlat över risken att behöva klämma ihop mina kläder i något nödvändigt huller om buller. Blanda kortärmade t-shirts med långärmade? Ingen egen låda till strumporna? Herregud du skämtar!?
Min rationella sida skriker förtvivlat över att jag bryr mig om såna lyxproblem.