Desperate housewives.

Jag kan väl erkänna att jag någon gång har sett avsnitt av Hollywoodfruar och Real housewives.
Precis som de flesta så reagerar jag med att tänka: "IQ-befriat"
Min tillvaro just nu kanske inte ligger i fas med de brudarna, plånboken kanske är något tunnare till exempel, men den består ändå av att plocka och fixa med hemmet och fika med vänner. Vissa likheter finns alltså.
Någon eller några timmar per dag använder jag till att läsa och skriva i det aktuella skolämnet, vilket gör att jag för en stund kan känna mig nyttig, så jag går ju inte bara omkring och skräpar.
Fast jag börjar förstå dem. De där tomma, lite blåsta, socialt handikappade, sura, bittra, bitchiga brudarna. Att leva sin tillvaro utan någon riktig mening (ja, ta hand om barn är ett viktigt arbete. Men hur många hemmafruar har sina barn hemma hela dagarna, alla år?) gör en blåst, bitchig, bitter och tom.
Ingen plånbok i världen skulle få mig att frivilligt sätta mig som hemmafru. Att inte ha något konstruktivt att göra har på den här korta tiden förminskat mig som människa.
Det har också totalt dödat lusten till att fixa hemma. Jag tycker nu att det är tråkigt att städa, laga mat, diska, rensa tvätt, baka och rensa. Det är inte alls lika tillfredsställande när det är höjden av ens prestationer för dagen.
Och det är många veckor kvar tills jag får sällskap och sysselsättning.