Äntligen snart hemma igen.
Det där skulle man kunna skriva ut som en fototapet.
Men informationen överdrev inte när de sa att det var ett populärt utflyktsmål.
Parkeringen sträckte sig i flera kilometer utmed bilvägen dit, eftersom den riktiga parkeringen var full. Och jag stannade på avstånd från vattenfallet eftersom jag hade minimala möjligheter att hålla balansen på det där underlaget. Jag kunde knappt ta mig en meter efter träspången slutade, om någon har tvivlat på mina beskrivningar av att ha usel balans.
Innan vi lämnade frukostbuffén och fjället med sina oförutsägbara trafikanter,
svängde vi förbi Njupeskärs nationalpark för att titta på ett av Sveriges högsta vattenfall. Först stannade vi till för en pratstund med en man från fjällräddningen som hade en så himla go hund vi fick klappa på, men sen gav vi oss in i den trollska skogen.
Vattenfallet i sig var ju också imponerande:
Om det blir någon mer resa till fjällen väljer jag nog hellre att återvända till Grövelsjön. Idre kändes lite som att hamna i ett charterområde snarare än en naturupplevelse. Men kan rekommenderas för cykelfantaster som vill betala 150 spänn för en 90-grams meny eller enkel pizza.
Nu ska jag gå från att sova på 90 cm med två arvsmassor, till att sova på 90 cm med två arvsmassor och en katt. Men i den egna sängen, borta bra men hemma bäst.
Kommentarer