Fortsätt till huvudinnehåll

Gott land

Eftersom det var fint väder passade det utmärkt med en tur till Bungenäs kalkbrott med dess magnifika vyer.

Jag ville dit för att jag gärna tog en lunch i Kalkladan. Valet föll på en buffelmozzarella, det var ett bra val. Det slog mig att jag har fått ovanligt många måltider för vuxna människor den här veckan.

Polarn ville dit för hon mindes att det fanns gott om salmbär där. Hon blev något besviken på att det var färre bär i år, men hittade ett gäng ändå. Mor var rutinerad och tog med en burk att samla i denna gång. Det lär jag aldrig komma ihåg igen. 
Jag fick också uppleva hur det känns att bli biten av en stor jäkla myra. Den satt på min vrist och högg till så hårt att det tog några smällar för att få den att släppa. Naturen är grym.

Pyret ville dit för hon mindes att det fanns goda möjligheter att leta efter fossiler.
Hon har sett fossiler i varannan sten, men även i några där det faktiskt syns. Så nu väntar det stora hindret att hon inte kommer få ta med sig varenda sten hon hittat. Hon frågade varför inte och jag gav några halvdana förklaringar som typ gick ut på att jag inte vill ha hemmet fullt med stenar. 
Men man kan ju inte bara promenera runt, man måste ju fika också. Det gjorde vi genom att åka till ett annat våffelställe där detta var barnportionen:
Och detta vuxen:
Skulle tagit något annat än saffransvåffla med hjortronsylt kände jag när jag såg Polarns våffla. Så Polarn bjöd på ett blåbär och lite glass.

Nästa promenad blev till rauken Jungfrun.
Arvsmassorna tyckte det var en utmärkt klättervägg. Jag tänkte att det var långt till närmaste sjukhus så jag förbjöd dem att ramla ner när de klättrade. Det kallas problemlösning.

Trots all mat var vi utsvultna när det var dags för middag, så den traditionella gotländska delikatessen Tacos slukades i ett nafs utan en tanke på att fota mästerverket. Arvsmassorna åt upp hela sina portioner och var så himla belåtna. Jag antar att det där med att man sällan äter vuxenmat har sin förklaring där någonstans.

Imorgon far vi till kallare breddgrader. Det gör mig ledsen. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.