Störst av allt.

I mitt jobb ingår att ha samtal med föräldrar utifrån en särskild metod. Jag slås gång på gång av vilken mäktig sak föräldraskap är, kanske för att jag får prata om det så ofta.

Hur är det ens möjligt att det som är en källa till en ibland övermäktig våg av oro, rädsla och ångest, också är en outtömlig källa till aldrig tidigare upplevd kärlek, förundran och lycka?
Hur kan det som gör att man ibland undrar hur man ska orka, också vara den största anledningen till att man orkar?
Hur kan något som totalt vänder upp och ner på ens tillvaro, på ett sätt som aldrig går att förbereda sig på, göra att man vill ha just det omkullvälta livet?
Hur kan något som kräver så mycket vara så lätt?
Hur kan något som invaderar varenda atom av ens tillvaro, vara något man aldrig kan föreställa sig att vara utan?
Hur kan något vara möjligt att bli mer värdefullt än allt annat, inklusive en själv?
Hur ska man ens kunna sätta ord på något som är så omöjligt att förklara?

Det går ju inte. Det är en omöjlig ekvation. Det är känslor som existerar utanför allt annat och upphöjt i 10. Och oavsett hur jobbigt, svårt och fullkomligt utmattande det är, så vill man inte ha något annat. Föräldraskap är verkligen en utmaning, men wow vilken resa man får vara med om.