Fortsätt till huvudinnehåll

Så dags nu.

Jag har spenderat dagen så här:


Jag har också haft sällskap av Ipren.

Man skulle kunna se det som att det är dags igen, fast med tanke på hur omgivningen fallit som käglor väljer jag att se det som att jag klarat mig rätt länge. Jag har ju haft någon känsla av att något var på väg att bryta ut i över en vecka, så det var väl bra kämpat av kroppen. Men igår eftermiddag kom värken, värmen och yrseln. Idag blommade det ut ordentligt.

Med Ipren och sängläge har det känts som snabbt övergående, men så snart jag rört på mig eller Iprenen börjat avta har jag känt mig som överkörd av en ångvält.

Kroppen verkar trots allt rätt motståndskraftig, så jag räknar med att snart slippa det här. För även om The Crown är en suverän serie, så är jag redan trött på att inte orka ta mig för något, för att inte tala om hur jag ogillar hur ynklig jag känner mig när den där febervärken sätter in. Tröttsam och tråkig vardag är oceaner mer givande än det här. Ingen gillar väl att vara sjuk i och för sig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.