Fortsätt till huvudinnehåll

En bättre fredag.

Inte längre andfådd, ingen värk i bröstet eller i muskler och mycket mindre trött.
Så där så att jag kan ta en riktigt rask promenad till Pyrets nya skola efter jobbet. Jag hade tänkt slöa mig lite och ta bussen istället för att promenera idag och gick från jobbet lite senare, men den enda bussen som åker till skolan var rejält försenad så jag var tvungen att gå i alla fall, fast på mycket kortare tid.
Men jag blev inte helt slut.
Jag orkade dessutom stressa vidare för att hämta Polarn, och få hem båda arvsmassorna innan jag kastade mig på ett tåg för att hinna möta upp en före detta kollega.
Fortfarande inte trött.
Vi sågs och åt en härlig middag tillsammans här:

På en restaurang som heter Magnolia. Jag åt en panengcurry med tofu och en körsbärspannacotta. Riktigt bra.

När jag kom hem orkade jag vara uppe en stund istället för att direkt gå och borsta tänderna.

Jag håller alla tummar för att orken verkligen är tillbaka, för jag har saknat den. Det känns helt fantastiskt att orka med saker och att bara känna mig trött på en mer vanlig nivå, om man kan kalla det så. Vem vet, kanske kan helgen börja handla om annat än att sörja att jag inte får vila.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.