Läggdags.
Polarn kvider och gråter:
"Maaammmahahaha"
Pyret kvider:
"Jag vill ha maaamaaaaa"
Polarn vill att jag håller i hennes hand och Pyret vill att jag ligger bredvid. Samtidigt som Pyret inte vill sova och Polarn som vanligt måste snurra runt som en torktumlare och byta kompis, ställning och sättet hon ska hålla i hand hundra gånger om.
Morgon.
Polarn kliver in klockan fem, samma vaken-klockslag som hon har haft sedan födseln. Om det inte blir redan klockan 4 så klart. När jag inte orkar, när herr B.o.B. är exakt lika bra på att servera den frukost hon tjatar om, så kvider och gråter hon:
"Maaammmahahaha, göra." "Maaammmahahaha fjuskott."
"Maaammmahahaha gå upp."
När herr B.o.B. kliver upp får hon ett regelrätt sammanbrott och fortsätter sitt mantra om mamma.
I två år; fem på morgonen, i alla fall 360 dagar om året.
Det plus läggdags.
Nästa vecka skulle jag behöva sitta kvällstid med det plugg som inte var särskilt möjligt att få gjort med barn på jullov. "Då måste du ta läggdags" sa jag till maken. "Hur ska det gå?" frågar han helt rättmätigt. Sköta läggning i en timme tills hjärnan är helt okapabel att plugga, eller lyssna på gråt och skrik efter mamma en timme medan man försöker plugga. Eller släpa iväg dator, sex böcker, anteckningsblock och något ätbart till ett ställe utanför hemmet efter middag.
Jag pallade inte läggdags idag. Jag gick ut, utanför ytterdörren. Hur länge till jag kommer orka den här mammigheten vet jag inte. Eller det vet jag i och för sig, för jag har inte orkat den rätt länge nu. Hashtag: När man känner sig rätt kass på det där med föräldraskap.
Kommentarer