Fortsätt till huvudinnehåll

Det går.

Hur det går med det nappfria beror väl på.
Främst beror det på barn och klockslag.

Polarn har nog sovit sin bästa natt hittills och frågat efter nappen typ två gånger idag. Hon accepterar svaret: "Nä, bappen är hos kissekatten på Skansen nu." utan att blinka. Inte ens vid orättvisor, tjuvnyp från systeryster eller sveda och värk har hon ropat efter den. Dock var damen lite övertänd och irriterande pigg vid läggdags. Full av hyss och myror i blöjan tog det visst tålamod att få henne till ro.

Pyret somnade efter mycket om och men i vår säng igår, sov lite rastlöst och hade ett två timmars gråta-ropa efter bappen-somna-gråta-be att få köpa ny bapp-somna maraton mellan halv tre och halv fem men somnade till sist om och vaknade på gott humör vid sju.
Humöret har varit hyfsat under dagen och bappen har bara efterfrågats en gång. Men läggdags idag.
Jeeesus.
Hon vred och vände, klagade över att det var för varmt, hon var törstig, hade en miljard frågor, sjöng, kramades och kittlades i nittio minuter. Och då hade vi redan överskridit läggdags med en timme. Jag var säker på att jag skulle bli galen. 

Det verkar som att de små damerna verkar ha haft så tätt samarbete mellan nappen och gose att Elmo och Rrroooaawwwrr och Nnnnuuuuu har tappat gnistan. Båda damerna har ju varit besatta av sina gose för att de vill pilla på tvättlapparna, vilket de gjort tillsammans med napp. Igår och idag har de haft med sig sina gose när vi har varit ute men har inte brytt sig om dem när de blivit ledsna eller när de ska sova. Då ligger de forna kompisarna orörda bredvid dem. Märkligt. Jag som tänkte att de skulle få dubbelt så stort värde, erbjuda ännu mer tröst, bli desto viktigare. Nog för att det skulle vara rysligt behändigt att slippa släpa med och hålla koll på både napp och gose, men samtidigt är det vansinnigt behändigt att ha något extra att erbjuda när de blir så där förtvivlat ledsna att jag inte känner att jag räcker till, när jag vill ge all tröst som går att uppbåda. Dessutom blir det extra knepigt att få dem att komma till ro vid läggdags när ingen trösterik symbol medverkar längre.
Natt två är påbörjad, spänningen är olidlig.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.