Pyret såg en flicka åka skridskor för ett tag sen och efter att ha glidit runt lite på isen i sina vanliga skor bestämde hon sig för att hon ville lära sig åka skridskor.
Ah.
Förutom det uppenbara problemet med att hon är envis som synden och ilsk som en hungrig rottweiler, vilket kanske kan innebära inlärningsproblem - för oss, så kvarstod två saker.
1. Hon är liten för sin ålder och har därför inte tillräckligt stora fötter för skridskor i standardstorlek.
2. Hon har en lillasyster, som är ännu mer ilsk och envis, som måste göra allt som storasyster gör.
Nåväl, vi hittade såna där övningsskridskor med två skenor, i ställbar storlek, som man spänner utanpå skorna, för en billig peng. Idag skulle vi försöka hitta en isbana och ge oss ut på en övningstur.
Pyret var taggad och osedvanligt medgörlig, Polarn var på nej-humör. Vi provade det där man har läst andra göra när Polarn inte ville klä på sig ytterkläder, lät henne gå ut i överdragsbyxor och fleecetröja. "För då dröjer det inte många minuter innan de kryper till korset och vill klä på sig." De måste ha någon annan typ av barn för det där funkar inte på Polarn och det funkade inte på Pyret när hon var i den fasen, de håller envist ut tills de är knallröda och riskerar köldskador.
En lunch-muta funkade bättre.
Så. Efter lunch var alla klädda i lager på lager på lager och skulle ge sig ut för att leta is.
Efter fem minuter började Polarn gnälla och vilja gå hem. Efter sju minuter sjöng Pyret samma sång. När det första stället inte hade någon is spolad än så grät Pyret för att det var kallt, samtidigt som hon grät för att hon inte fick prova skridskor. Polarn började låta lite hysterisk.
Efter tio minuter ute i dagens väder var även Pyret överens om att utflykten var över och sen tog det lika lång tid att trösta arvsmassorna.
Nästa försök får vi klä dem i lager på lager på lager på lager, då kanske de håller ut i en kvart eller så.
Kommentarer