Fortsätt till huvudinnehåll

På hal is.

Ja vill åka rullskisko ida!
Jo, vi lovade Pyret att åka iväg och prova de där skridskorna idag. Långsjön skulle vara tillräckligt tjock och plogad så off we go.

Det började som det alltid börjar nu för tiden, Polarn skrek sig fördärvad för att vi skulle klä på henne. Jag menar verkligen fördärvad, som att hon håller på att dö, det lägger lite sordin på stämningen kan man säga. Men hundra lager senare var vi iväg, i sällskap med en sur liten arvsmassa och en supertaggad större liten arvsmassa. Hon ville sätta på sig hjälmen redan när vi gick hemifrån.

Jag får väl erkänna att jag var lite skeptisk till det där med att lära Pyret att stå på hala saker på halt underlag. Speciellt eftersom det är något som kommer kräva övning under längre tid innan hon susar fram som andra barn. Till min förvåning var det inte där problemet skulle infinna sig.

Polarn skrek. Ochskrekochskrekochskrek. Idag hjälpte inte att börja med att stoppa i henne något ätbart, hon ville inte prova några skridskor. Jag försökte och hon visade talang mellan falsettskriken och tårarna, men hon var inte det minsta intresserad av att utforska den talangen. Hon ville sitta i vagnen.

Pyret var däremot på strålande humör och uppvisade ett sällan skådat tålamod. Hon provade och provade och provade, länge. Bara med god min. Dessutom lyssnade hon på förslag, provade olika sätt och blev bättre och bättre. Till sist fick hon till någon slags teknik och kunde hålla i oss samtidigt som hon fick fram ena benet i taget. Skridskoåkningen är långt bort än men hon hann i alla fall sluta gå fram på dem och försökte åka.

Jag blev alldeles häpen.
När hon ledsnade satte hon sig lugnt i vagnen för att åka tillbaka till bilen och äta fralla.
Hon stortrivs i vinterlek medan hennes syster avskyr det. Lyckad kombo. 
Nog för att jag förstår Polarn; med skidbyxor, vinterjacka, halsduk, raggsockor, klumpiga skor, mössa och vantar känns allt otympligt och obekvämt. Den ständigt rinnande näsan och immiga glasögonen gör inte saken bättre. Vinterlek är nog egentligen inte min grej heller, förutom att det är kul att se ungarna ha så kul. Eller ungen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.