Stora drömmar.

I have a dream, skanderade en stor man. Jag drömmer jag med, fast kanske i lite mindre skala. Min dröm är en lugn, lång, frukost.
En där jag till att börja med får äta, punkt. Men också där jag slipper kasta i mig något utan att känna smaken på det, eller gömma maten, eller mata med en hand och smyga i mig själv något med den andra, eller lyssna på bakgrunds ljudet ääääähhhääääähhhhh.
Bara det.
För pyret kommer först och pyret äter inte frukost om någon annan äter. Då vill hon bara ha det den andra äter och sitter och låter ääääähhhääääähhhhh, pekar och säger Där! till allt som finns framför henne. Inte hjälper det att hon får smaka heller, hon fortsätter att kräva någonting annat, även om hon får smaka allt och inte ens tycker om det. Som om hon tror att det andra äter är godare och eftersom det hon fick smaka inte var godare så måste det finnas någon hemlig mat någonstans i närheten.
Det är för mig totalt omöjligt att äta lugnt och fint till det soundtracket, jag kastar, eller petar, i mig något nödvändigt bara för att stå på benen.
Jag som fullkomligen älskar frukost.
Min dröm är således i något mindre skala än gamla Martin Luther Kings, men jag drömmer. Om en lång, långsam, tyst frukost där jag får njuta av tuggorna och känna vad det är jag äter.
I have a dream.