Lika barn leka bäst.

Det har i de flesta situationer påpekats att pyret är så väldigt lik sin far, ända sedan hon föddes.
Jag har nöjt mig med det eftersom att om hon "är sin far rakt igenom" "det är ju bara herr B.o.B." "åh det är ju far upp i dan" så kan jag väl skylla hennes temperament och vilja på honom också då.
Men nu, nu är det gamla mammas gener som börjar slå igenom.
Så fort hon får tag i en servett, pappersbit, handduk eller våtservett så börjar hon torka av närmsta yta. Hon till och med plockar bort saker som ligger på den ytan innan hon börjar torka.
Det är ordning och reda på den lilla damen annars också. Nog för att hon kan slå världsrekord i att stöka till men jösses vad hon är duktig på att lägga tillbaka saker. Eller att ta något föremål och bestämt tilldela det en ny plats. Jag kan självklart inte motstå att flytta på föremålet bara för att se hur mini-me irriterat flyttar det till rätt plats igen. Och igen. Och igen.
Det värmer mitt pedantiska hjärta och ger mig hopp om framtiden. Hon gör sin mor så stolt. Fast hon behöver ju inte bli lika knasig som mor sin, jag har tillräckligt med självinstinkt för att förstå att jag skulle behöva tagga ner lite.