Fortsätt till huvudinnehåll

Missar målet.

En sjuksköterska skrev ett öppet brev till Filippa Reinfeldt om sin oro för bemanning och stressade, utarbetade barnmorskor vid sin kommande förlossning.
Som vanligt hänvisade Filippa i sitt svar till statistik som minsann visade att nästintill alla är nöjda med sin förlossning och barnmorskornas insats.
Statistik är inte hela verkligheten.
Självklart gör barnmorskorna sitt jobb, agerar professionellt och kämpar på så att jag som patient aldrig ska märka kaoset bakom kulisserna. Självklart är jag nöjd med de fantastiska barnmorskorna, de har säkert gjort rätt gentemot mig, varit gulliga, omtänksamma och peppat järnet. Självklart är jag nöjd med min förlossning, jag har ju just fått ett barn för guds skull.
Frågan är om det kunde varit ännu bättre om till exempel personalen kunde fokusera på bara mig, slippa vara kissnödiga, och fått i sig någon näring. Frågan är om personalen är nöjda med sin insats när de går av sitt arbetspass. Frågan är om de få procenten som inte är nöjda har varit med om saker som hade gått att undvika genom en insats från Filippa Reinfeldt.
Dessutom har Filippa ett ansvarsområde som involverar människor, då blir det lite tokigt att ständigt hänvisa till siffror. Låt kollegan Anders Borg syssla med siffror, det är hans område, så kan du lyssna till ord och svara med ord, sådär som människor gör. Siffror och statistik blir så väldigt opersonligt och avståndstagande.
Att politiker också så här i valtider brukar hävda att det där med statistik inte riktigt är representativt för vad människor egentligen tycker, när SIFO och company kommer med siffror som inte visar vad partiet vill, kan ju vara värt att tänka på även i andra sammanhang.
Empati är ett ledord inom vården, därför borde det vara ett ledord även för ett sjukvårdslandstingsråd.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.