Runt omkring oss är det ju en hel drös par som väntar smått strax innan oss. En del har tagit reda på vad som kommer och andra har valt att låta bli.
Herr B.o.B. frågade häromdagen vad jag trodde att de ovetande skulle få, pojke eller flicka. Jag svarade att jag inte visste, för det gör man ju inte.
Men gissa!! Sa maken då.
Fast jag kan liksom inte, jag kan inte gissa om det är helt öppet för vilket som. Jag kan gissa när det finns ett det tyder på, eller statistiskt borde det, eller i teorin, eller det är vetenskapligt bevisat att det mest sannolikt borde. Inte när det gäller sånt här, inte när det i princip är 50/50.
Maken tyckte jag var tråkig och totalt missat poängen med att gissa. Jag tycker att jag bara är realistisk. Fast jag kan hålla med om att jag är lite tråkig. Så när det gäller par som väntar andra barnet kan jag sträcka mig till att "gissa" att det blir samma kön som tidigare barn, för enligt sannolikheten är den chansen lite högre.
Det var också tråkigt tydligen.
Jag tycker inte att vetenskap är tråkigt.
Vi är lite olika han och jag.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer