Gravid-hjärna.
Det låter ju som en dålig myt, skapad som en ursäkt, eller varför inte som ett sätt att klappa kvinnor på huvudet.
Men jag har den.
Den existerar.
Herre, vad förvirrad och korkad jag känner mig!
Jag ställer in kaffekoppen i kylen och bär med mig mjölken.
Jag har tappat förmågan att tidsplanera.
Med jämna mellanrum blir hjärnan helt tom. Blank. Innehållslös. Ibland mitt i en mening.
......
Jag får en tanke i huvudet, där innanför pannbenet, i den delen som ska vara kopplad till tungan, men den har tappad kontakten. "Hör du mig nu?" Nix.
Samma förmåga, fast den som ska vara kopplad till fingrarna på tangentbordet, svåra kontaktproblem.
Kusinen till den förmågan; att förstå vad som står skrivet, den haltar allt kraftigare.
Att brista i dessa förmågor gör inte bara att man blir en påfrestande person sådär socialt när man ständigt formulerar meningar i de mest fantasifulla versioner, eller säger ord som inte existerar, eller svammlar osammanhängande, eller säger "va" vart tredje ord, eller säger ingenting alls. Det gör också att jag får lite svårt att plugga.
Om inte jag förstår texten, kan jag inte heller förklara den. Om jag inte vet vad jag menar, kan inte någon annan förstå det heller. Om inte jag hittar ord, kan jag inte skriva ner dem.
Jag blir så trött på mig själv.
Jag blir så trött på att inte känna igen mig själv.
Men nu är det ju bara några veckor kvar.
Sen pratas det om någon löjlig myt som kallas "amnings-hjärna". Den kan ju inte vara sann. Måste vara en ursäkt, eller ett sätt att klappa kvinnor på huvudet.
Eller?
Det låter ju som en dålig myt, skapad som en ursäkt, eller varför inte som ett sätt att klappa kvinnor på huvudet.
Men jag har den.
Den existerar.
Herre, vad förvirrad och korkad jag känner mig!
Jag ställer in kaffekoppen i kylen och bär med mig mjölken.
Jag har tappat förmågan att tidsplanera.
Med jämna mellanrum blir hjärnan helt tom. Blank. Innehållslös. Ibland mitt i en mening.
......
Jag får en tanke i huvudet, där innanför pannbenet, i den delen som ska vara kopplad till tungan, men den har tappad kontakten. "Hör du mig nu?" Nix.
Samma förmåga, fast den som ska vara kopplad till fingrarna på tangentbordet, svåra kontaktproblem.
Kusinen till den förmågan; att förstå vad som står skrivet, den haltar allt kraftigare.
Att brista i dessa förmågor gör inte bara att man blir en påfrestande person sådär socialt när man ständigt formulerar meningar i de mest fantasifulla versioner, eller säger ord som inte existerar, eller svammlar osammanhängande, eller säger "va" vart tredje ord, eller säger ingenting alls. Det gör också att jag får lite svårt att plugga.
Om inte jag förstår texten, kan jag inte heller förklara den. Om jag inte vet vad jag menar, kan inte någon annan förstå det heller. Om inte jag hittar ord, kan jag inte skriva ner dem.
Jag blir så trött på mig själv.
Jag blir så trött på att inte känna igen mig själv.
Men nu är det ju bara några veckor kvar.
Sen pratas det om någon löjlig myt som kallas "amnings-hjärna". Den kan ju inte vara sann. Måste vara en ursäkt, eller ett sätt att klappa kvinnor på huvudet.
Eller?
Kommentarer