Fortsätt till huvudinnehåll

Memoarer; om det viktigaste man har gjort.

Camilla Henemark har skrivit en bok.
Rubriker skriker ut att hon avslöjar en massa kändisar hon har legat med.
Det ger mig lite ont i hjärtat.
Jag struntar fullkomligt vilken kändis som har rumlat runt med vilken annan kändis, även icke-kändisar ligger med andra icke-kändisar mer eller mindre omdömeslöst. Jag finner inget nyhetsvärde i det och struntar i om det är sant eller inte.
Men jag får alltid en liten tår i ögat av före detta kändisar som försöker sno åt sig lite mer rampljus genom att skriva om vilka han eller hon har hamnat mellan lakanen med, eller haft mindre glamourösa stunder på toaletten på inneklubben med.
Just Camilla hade räknat ihop att hon hade haft ihop det med 15 personer i ett och samma VIP-rum.
Varför vill man berätta det?
Är det vad hon vill bli ihågkommen för?
Då lägger jag inga värderingar i om det är rätt eller fel att ligga, eller hur många ligg som är bra eller dåligt. Sånt kan vuxna människor välja själv.
Jag undrar mer om inte Camilla, och andra avslöjande kändisar, har gjort annat som är av större bedrifter än så?
För efter dessa avslöjanden är det sina sexliv som de för evigt kommer bli ihågkomna för och jag tror nog att de har lyckats med större saker i sitt liv än så.
Alltså ger det mig en tragisk och bitter smak i munnen att läsa rubriker och löpsedlar om hur de avslöjar att de har minsann legat med han eller hon, för det känns som att de sänker sitt eget värde när de egentligen försöker höja det.
Jag är inte en fantastisk artist/skådespelare/konstnär, jag är ett bra ligg (för det måste jag vara om alla de här människorna har legat med mig).
Att avslöja sådana saker i en bok kan ju bara ha som syfte att väcka uppmärksamhet och tjäna pengar. Personligen skulle jag inte vilja få uppmärksamhet för, eller tjäna pengar på, mitt sexliv, men kanske är jag pryd.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.