Vår tonåring på jobbet.
Oh My God.
Hennes uppgifter för dagen på vår avdelning avslutades med att hon fick höra att hon hade gjort ett bra jobb idag. Men att hon måste ringa till oss om hon blir sen på morgonen.
Av sju arbetspass har hon varit i tid en gång.
Hon var sen även idag.
Hon fick ingen utskällning, det var vänligt men bestämt. Hon fick höra samma sak som vi redan har sagt sex gånger.
Men det gör henne så ledsen påpekar en annan kollega senare. Vi borde vara snälla, vad gör det att hon kommer för sent? Hon är ju bara 18.
Är det verkligen att vara snäll mot henne att låta henne komma som hon vill på ett jobb som hon får lön för?
Blir inte det en väldig chock för henne när hon kommer till nästa arbetsplats då?
Är det inte snällt att säga till henne att det är okej att hon blir sen ibland, bara hon ringer och säger till?
Är det inte snällt att vi har slutat påpeka alla fel hon fortsätter att göra efter hundra genomgångar och istället bara berömmer det hon gör bra?
Att kollegan tycker att vi ska låta henne vara och att vi ska be om ursäkt, det är väl ändå att göra "barnet" en björntjänst?
Att strunta i när hon kommer är väl att signalera att hennes plats är meningslös?
Kollegan skickar till och med in henne för att få en ursäkt. Det får hon inte. Hon får en vänligt förklaring att man kommer i tid till sitt arbete och gör man inte det så ringer man. Det är bara så det är.
Då blir hon arg och säger att det gör väl ändå ingenting om hon kommer sent.
Hon började dessutom ljuga för att försvara sig.
Jag kan inte låta bli att tänka att det är så det blir med dessa barn, det går inte att ställa minsta krav på dem för de vet inte vad det är. Inte heller förstår de vad samarbete och delat ansvar innebär.
Det läskiga är att så många barn blir behandlade så här.
Så många gnäller på att tågen är försenade hela tiden, när dessa barn blir vuxna kommer hela vårt samhälle vara i evig försening.
Oh My God.
Hennes uppgifter för dagen på vår avdelning avslutades med att hon fick höra att hon hade gjort ett bra jobb idag. Men att hon måste ringa till oss om hon blir sen på morgonen.
Av sju arbetspass har hon varit i tid en gång.
Hon var sen även idag.
Hon fick ingen utskällning, det var vänligt men bestämt. Hon fick höra samma sak som vi redan har sagt sex gånger.
Men det gör henne så ledsen påpekar en annan kollega senare. Vi borde vara snälla, vad gör det att hon kommer för sent? Hon är ju bara 18.
Är det verkligen att vara snäll mot henne att låta henne komma som hon vill på ett jobb som hon får lön för?
Blir inte det en väldig chock för henne när hon kommer till nästa arbetsplats då?
Är det inte snällt att säga till henne att det är okej att hon blir sen ibland, bara hon ringer och säger till?
Är det inte snällt att vi har slutat påpeka alla fel hon fortsätter att göra efter hundra genomgångar och istället bara berömmer det hon gör bra?
Att kollegan tycker att vi ska låta henne vara och att vi ska be om ursäkt, det är väl ändå att göra "barnet" en björntjänst?
Att strunta i när hon kommer är väl att signalera att hennes plats är meningslös?
Kollegan skickar till och med in henne för att få en ursäkt. Det får hon inte. Hon får en vänligt förklaring att man kommer i tid till sitt arbete och gör man inte det så ringer man. Det är bara så det är.
Då blir hon arg och säger att det gör väl ändå ingenting om hon kommer sent.
Hon började dessutom ljuga för att försvara sig.
Jag kan inte låta bli att tänka att det är så det blir med dessa barn, det går inte att ställa minsta krav på dem för de vet inte vad det är. Inte heller förstår de vad samarbete och delat ansvar innebär.
Det läskiga är att så många barn blir behandlade så här.
Så många gnäller på att tågen är försenade hela tiden, när dessa barn blir vuxna kommer hela vårt samhälle vara i evig försening.
Kommentarer