Vad har hällts i vattnet egentligen?
Något måste det vara, för maken till mängd av förvirrade människor har jag aldrig varit med om!Då börjar ändå jag, som preggo, bli rätt van vid det här med förvirring. Att jag var den med mest koll tyder därför på en kaotisk värld just denna dag.
Människor som var där de inte skulle vara, men inte där de skulle vara.
Ord som förmedlades men inte nådde hela vägen fram, som ett "tysta leken"-maraton.
En telefon som aldrig slutade ringa.
Ord som borde förmedlats, men inte ens kom iväg.
Kaos och kalabalik hela dagen lång.
Jag undrar hur jag ska lyckas förmedla till "alla" att det faktiskt är sommar och semestertider, alltså ska det vara lungt och stillsamt på jobbet. Inte mer att göra än någonsin och fullt av oväntade situationer som uppstår en gång på tusen.
Jag var trött som en gnu när arbetsdagen var slut men tänkte ändå ta mig den där promenaden hem.
Nu eller aldrig.
Jag hade bestämt sig för att ta det lugnt första veckan men promenera från och med andra veckan. Det var andra veckan idag.
Så upp med mobilen och igång med Spotify. Trodde jag.
De hade väl ändrat på skiten så inte fick jag igång någon musik!
En lång, tyst promenad hem.
Jag hade verkligen behövt sällskap på vägen hem, lite tröst och uppmuntran liksom.
För jag hade mina nya promenadskor på mig. De som skulle rädda mina fötter och ben denna sommar. Dessa fötter och ben som tål allt mindre för varje år som går.
Valet föll på dessa:
 |
| ECCO |
För nu skulle det vara slut på skavsår och stumma ben.
Not.
Det gick såhär:
 |
| Blod och en begynnande blåsa. |
Så nu tackar jag ödmjukast för denna dag, men önskar mig en bättre dag imorgon.
Kommentarer