Jag har ibland samtal med föräldrar om att försöka matcha det man säger med det man uttrycker. Såsom att inte säga att man bara är trött när man egentligen är ledsen. Det för att barnen ska kunna lita på de intryck de får och inte börja tvivla på om det de känner stämmer eller inte.
Hopp till SVT.
Jag har fått höra att det ska vara värt att titta igenom Historien om Sverige. Jag började på första avsnittet och blev lite uttråkad, men kollegor har sagt att serien tar sig, så jag gjorde ett nytt försök.
Det första kruxet är att jag förknippar programledaren Simon väldigt mycket med serien Exit. Det tog ett tag att inte se den karaktären när han pratade. Sen tog det ett tag till att lista ut vad jag stör mig på, och det är den där diskrepansen mellan vad som berättas och uttrycket.
Det är säkert bara ett naturligt avslappnat uttryck, men för mig ser det ut om att han berättar allt med ett leende. Allt från Stockholms blodbad, till elaka kungar och Vasaskeppets djupdykning avhandlas med ett nyfiket och glatt uttryck. Kanske är lite spjuveraktigt, är uttrycket.
Påminner lite om när Lena Philipsson sjöng Det gör ont med ett leende. Eller när botoxsläta skådespelare ska se ledsna eller arga ut. Det skaver liksom.
Serien är inte dålig, det tycker jag inte, det är intressant att få en liten påminnelse om vad alla de där begreppen man lärde sig i skolan handlade om. Och ja, den tar sig ju längre fram i tiden man kommer. Sen kan jag ju inte för mitt liv förstå varför de behövde skicka programledaren och ett filmteam till Ghana för ett klipp på typ 10 minuter där de visar en fängelsehåla. Känns ju inte varken klimatsmart eller finansiellt försvarbart. Vi hade nog kunnat fatta poängen ändå.
Kommentarer