Fortsätt till huvudinnehåll

Tredje gången gillt

Jag tänkte att det skulle ge sig, arvsmassornas nyvunna intresse för träning. De har tidigare sagt sig vilja följa med på träning, men hängt på någon enstaka gång innan anledningar till att inte haka på dök upp. Men idag var det tredje gången gillt.
Det var de som frågade om de fick följa med i söndags, trots regn och blåst. De sa till att de ville med i tisdags och ville då springa lite längre än på söndagen. Och de ville ut idag med.

Jag var helt slut idag, klarade mig knappt genom dagen, och med tanke på hur trötta de var imorse så tänkte jag att de inte heller skulle vara så sugna. Men min plan på tv och något sött gick åt skogen, för Pyret frågade så snart jag kommit hem om vi skulle ut och springa.

Så klart detta intresse ska uppmuntras. Men jag saknar redan att dra på lite högre volym och bara köra utan att tänka när jag är trött. Inte nog med att jag ska orka dra runt mig själv, jag ska orka peppa dem och lyssna på allt de snicksnackar om under rundan. Jag känner mig väldigt kluven till hela den här situationen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fika hjälper

Det blev ingen "mormormiddag" idag, som det annars är varje tisdag, för lilla mamsen var krasslig igen. Arvsmassorna krävde att middagen var så lik mormormiddag som den kunde vara, jag kom inte undan med detta alltså: Så jag gjorde fläskfilégratäng med ris och fick ta mig ut för att köpa fika. Då stötte jag på denna lilla raring Jag älskar Nutella. Allt med Nutella är gott, så inte alls överraskande att Nutella biscuits också var gott. De matchar även det ökade sötsuget som jag förstår hör ihop med förklimakteriet, precis som allt annat.  Jag tror att jag räddade tisdagen, även om arvsmassorna saknade sin mormor, morfar och Bobbo. Fika räddar det mesta.