Vi tog oss in till stora staden för att gå på bio och titta på Håkan Bråkan.
Det var kul, vi gillar Håkan. Även om vi blev lite besvikna på att han bara sa "Det här ska han få fan för" en gång i hela filmen.
Tishor med Blackpink, benvärmare, handledsvärmare, smycken, bälten, klistermärken, vilket litet himmelrike för en 10-åring. Jag minns ju själv hur jag ville ha allt i den där affären. Lite spännande att den är i stort sett likadan som när jag var fjortis, för det var ju ett tag sedan. Precis som jag gjorde så tittade Arvsmassorna på allt, men köpte inget eftersom det också är ganska dyra billiga saker.
Arvsmassorna ville gå runt på stan och titta i affärer efter filmen och det blev något av en tankevurpa när Pyret upptäckte denna nostalgitripp:
Ännu en gång ville arvsmassorna följa med ut och springa till kvällen. Det blir korta och långsamma rundor vilket börjar kännas lite frustrerande. Jag tycker att det är fantastiskt att de vill följa med, och jag vill investera i att de övar upp orken, men blir också lite stressad över att inte få ta ut mig ordentligt. Jag försöker se det som en möjlighet att öva upp mig från grunden igen, och att det kanske behövs en liten temposänkning just nu. Men det är svårt, får jag erkänna. Mest av allt är det ohyggligt svårt att vänja sig vid att springa utan musik, det blir så mycket segare då. Fast jag antar att det bara är ett ögonblick bort att de tycker att gamla mamma springer för långsamt och kort. Då får jag springa ifred igen, medan de åker till stan och går på Punkt shop.
Kommentarer