Jag skulle ut på en löprunda och arvsmassorna bestämde sig plötsligt för att de ville följa med. Trots att jag informerade att det blåste och regnade sprang de iväg och bytte om.
Intr snabbaste tempot, och Pyret orkade inte springa hela tiden, men en okej längd får jag säga. Tur att det gick långsamt eftersom Polarn pratar nästan lika mycket när hon springer som när hon går, och hon begär att man svarar.
Rundorna är ju egentligen mitt andningshål men om arvsmassorna säger att de vill med, och att de vill göra ett nytt försök att springa regelbundet, så måste det så klart uppmuntras. Jag får väl hitta någon annan ventil.
Kommentarer