Jag fick skynda mig hem från jobbet på fredagen. Dagen var här, "Shuffla" skulle uppträda. Polarn var taggad för det, Pyret var mest taggad för att mammakompisens arvsmassa skulle komma och vara med oss.
Pyret och jag sladdade in på pizzerian och köpte ett gäng pizzor, och precis när vi kom hem kom mammakompisen med sin arvsmassa och andra hälft. Förutsättningarna för att se scenen när man är 4 och 5 år, utan att få panik för att det är så trångt och hög volym, var för bra på vår balkong för att vi inte skulle dela med oss.
Tre riktigt taggade förskolebarn blev betagna av konfettikanoner, välbekanta sånger och hela stämningen. Nedanför balkongen ser vi plötsligt förskolekompisen med syskon och pappa. De ser ut att vara på väg att ge upp, men när de får syn på oss vinkar vi upp dem. Sen står 6 barn och 5 föräldrar och bara förundras, fast kanske av lite olika anledning.
Efter föreställningen behövde förskolekompisen gå hem, så arvsmassorna och mammakompisens dna-kopia rockade loss bland hästar, dockvagnar och fika medan vi vuxna drog oss ut på balkongen igen. Till sist var det dock dags att tacka för dagen, arvsmassorna somnade ovaggade. Polarn konstaterade innan hon somnade att hon vill vara med Samir och Victor varje dag, och vara med dem på Melodifestivalen nästa gång.
Idag var det dags igen. Vi var inbjudna på en avskedsfest hos förskolekompisen. Pyret hade gjort ett halsband med hennes och kompisens namn och Polarn hade gjort ett armband. På morgonen dekorerade de varsin ask som de la sina kom-ihåg-oss-presenter i.
Det bjöds på fika, ost och kex, frukt, snacks, tårta, godis och dricka. Framåt middagstid kom det pizza. Vi gick inte förrän vid 20.00.
Eftersom att man knappt såg röken av arvsmassorna så fick man umgås med bekanta från förskolan och en kvinna från min praktik dök upp (hennes barn och förskolekompisen syster är kompisar). Annars var det många nya ansikten. Jag känner mig alltid lätt obekväm i sådana "mingel" sammanhang, men hittade flera sköna personer att prata med. Det är alltid tur när det finns andra som är bra på att dra igång samtal, för när det väl när igång känner jag mig bekväm, det är att börja kallprata med främlingar jag inte gillar. Det känns alltid så konstlat.
Allt som allt en trevlig dag i soligt väder. Det kommer säkert en annan farväl-träff innan de åker, men en bra förberedelse. Jag blev lite bränd, arvsmassorna och förskolekompisen fick en intensiv dag ihop och de somnade lika utmattade som igår.
Det känns som helgen är evigheter lång, undrar vad vi ska hitta på imorgon.
Kommentarer