Jag fick nys om att en trollkarl skulle ha en föreställning för barn i en folkpark och tänkte att det skulle vara lite lagom aktivitet för dagen.
Trollkarlen Dozzie fick arvsmassorna att skrattat så de kiknade och prata resten av dagen om plånboken som brann, kalsongerna som trollades fram och de röda bollarna han åt upp. Pyret skröt om att hon såg hur han gjorde vissa trick, medan Polarn bara tyckte han var så himla rolig.
Jodå, det var lite skoj för oss vuxna också, inte bara för att man blir så himla nöjd när ens avkommor blir så genuint roade.
Efter en sväng till Aspuddsparken där vi klappade hästar och klättrade runt så gjorde vi den obligatoriska färden till lördagsgodis-affären. Men när vi kom hem var arvsmassorna fortfarande rastlösa, eftersom deras aktivitetsdepåer aldrig tar slut. Så vi tog vår första gemensamma cykeltur.
Jag har ju inte cyklat sedan sena tonåren så man kan väl minst sagt påstå att jag var ringrostig. Att då cykla i snigelfart tillsammans med en överentusiastisk, lättdistraherad och vinglig femåring var kanske inte det lättaste. Stackars herr B.o.B. fick den otacksamma uppgiften att leda runt en lättdistraherad, bekymmerslös och vinglig fyraåring som övar på att cykla utan stödhjul. Han fick alltså mer eller mindre en joggingtur på så där 4-5 kilometer.
Pyret var i alla fall otroligt nöjd. Hon cyklade bredvid mig och sa saker som
"Det här är min favorit, att prat-cykla (prata och cykla)."
Och.
"Det här är så himla mysigt mamma, jag vill aldrig cykla hem!"
Plötsligt var hon också så mycket bättre på att cykla, klarade sig själv uppför backar och allt.
Jag kan konstatera att den här dagen blev en väldigt bra återhämtning efter gårdagen med den sorgliga begravningen. Att jag avslutade gårdagen med en fantastisk middag tillsammans med Ellegulle, gjorde att jag fick god hjälp att återhämta mig redan då. Dagen var bara en bra fortsättning på det.
Kommentarer