Jodå, Polarn var som en kamin idag, 39.9 låg tempen på.
Hon var på ganska gott humör, men seg.
Jag var på ganska gott humör, men stressad.
Det känns inte bra någonstans att sitta med en arvsmassa som mest vill kramas, rita, titta på film i knät, läsa bok, pärla och dricka mjölk, och hela tiden känna att skolan inte tillåter en att ta sig tid för sånt här.
Jag försöker se det som att jag kan ta igen de timmarna på kvällarna, men lagom när middagen är serverad så vet jag att det är ren och skär lögn. Jag har sovit bredvid den där kaminen inatt, därför har jag knappt sovit, därför slutar jag fungera någonstans vid fyra, fem på eftermiddagen. Hjärnan är mos och käkarna går ur led av allt gäspande.
Så det får väl bli att helgplugga igen.
För när hon sitter där, med rosiga kinder och glansiga ögon och säger att hon vill sitta i soffan och titta på film "med dig mamma, jag älskar dig, å jag mår blä" då kan universitetet dra åt skogen.
Vi gosade ihop oss, kollade på Trassel och åt glass, istället för att läsa om socialt utsatta barn. Vilket är helt i linje med vad den här kursen vill säga egentligen. Hon behövde mig, och glass, jag gav henne det hon behövde.
Nu kan universum ge mig lite tid och sömn i utbyte, tycker jag.
Kommentarer