Fortsätt till huvudinnehåll

Tvärstopp.

Jag satt och läste en bok med intervjuer med 25 barn om deras upplevelse av våld i hemmet hela förmiddagen. Ingen trevlig läsning. Jag fattar inte hur jag ska orka den här kursen.
När jag behövde en paus gick jag och köpte ris och dekorerade på uteplatsen.

När jag satt och läste lite forskning på eftermiddagen och blev trött på eländet så kunde jag ju knappast kolla Facebook, där är det ju också bara elände och folk som är otrevliga mot varandra. Eller, inte bara så klart, men det känns så när man är överröst med misär.
Istället så tog jag fram papper och penna och ritade en teckning jag lovat Pyret. Det skulle vara en häst, en katt, ett stall, ett hus, gräs, sol, blommor och fjärilar. 
Jag har inte ritat på hundra år, eller i alla fall inte sedan jag var tonåring, kanske borde öva upp mig igen?

För att skapa lite variation i vardagen så tog jag min vanliga ryggvärk och gjorde om den till ett rejält ryggskott på eftermiddagen. Det small till när jag skulle resa på mig efter att ha suttit och läst, sen gick det bara utför.
På kvällen kunde jag inte gå utan stöd, skrek som en gris när jag skulle sätta mig ner och kunde inte ställa mig upp. Barnen blev oroliga, Polarn började gråta lite, så vi försökte försäkra dem om att det inte var farligt, det kommer bli bra igen. Samtidigt hade jag så ont att jag undrade om det här var slutet. 

Natten var en pärs, det gör ont att ligga på rygg, det gör ont att ligga på sidan, det är nästan omöjligt att vända på mig.
Herr B.o.B. hjälper med Voltaren och lätt massage, samtidigt som han är personlig assistent och hjälper mig på toaletten, vilken tur att vi redan varit på två förlossningar tillsammans och därför känner varann.
På morgonen ledde en långsam promenad till toaletten, och därefter till soffan, till att jag blev kraftigt illamående, jätteyr, tappade synen (som snöblind), öronen tjöt, kallsvetten rann och jag kände hur jag försvann in i dimman. Men det gick över, nu har jag bara ont igen. 

Jag tog beslutet att bli hemma från plugget idag. Kan till och med överväga att det blir aktuellt att göra ersättningsuppgift och utebli från obligatoriskt seminarium imorgon. Om jag överhuvudtaget överlever det här. Men herr B.o.B. ska jobba hemifrån idag, för att jag ska kunna gå på toa. Han är snäll han. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.