Hur man vilar upp sig på bästa sätt kan säkert se olika ut beroende på person. Jag blir som mest utvilad om jag får rensa undan i den eviga att-göra-listan, och idag var tanken att få saker gjorda.
Vi startade med att jag fick sovmorgon, nästan till klockan 9. Vilket borde fått mig att tänka två tankar:
Nu kommer vi aldrig iväg eftersom projektet få-barnen-ur-pyjamas-i-kläder-fixa-hår-och-borsta-tänder är försenat med typ 2 timmar.
Och
Vad är det som är på gång om min kropp låter mig sova så länge.
Men jag tänkte inte, så vi gav oss iväg för att handla saker vi behövde, och äta lunch, innan vi tog tag i allt.
I bilen kom huvudvärken och där fick sovmorgonen sin förklaring. Så jag började med en rusning in på apoteket för att köpa den där starkare migränmedicinen som kostar 40 spänn per tablett. Den hjälpte att ta udden av den, men resten av dagen var en dov trumma i skallen min härliga följeslagare.
När vi väl kom hem hade klockan tickat iväg och jag hann inte alls med så värst mycket.
Mest tid gick åt till älskade Pyret. Hon har under helgen börjat med en envis vilja att "vara fin". Hon väljer kläder och säger att hon vill att andra ska tycka att hon är fin. Hon blir ledsen när hon kommer hem och ingen har sagt att kläderna hon valt gjorde henne fin. Hon vill inte gå ut i det jag valt för att då kommer ingen tycka att hon är fin. Hon vill ha håret på ett särskilt sätt för att hon vill vara fin som en prinsessa. Hon kallar sig för dålig när hon ritar ett streck fel för att då ritar hon inte fint.
Allt handlar om att vara och göra fint.
Jag kontrar med att berätta att vad hon har på sig är inte vad som gör henne fin, det är att hon är snäll, rolig, omtänksam, stark, modig och en jättebra kompis som gör henne till en fin människa.
När hon säger att barn kommer säga att hon är ful och inte vilja vara vän med henne om hon har på sig vissa kläder, så förklarar jag att de inte är vänner. Hennes vänner vill leka med henne för att hon är snäll, påhittig, rolig och bra på att säga till, och hon har många sådana vänner.
När hon vill vara fin som en prinsessa visar jag bilder på Victoria och Estelle i vardagskläder och talar om hur riktiga prinsessor ser ut.
Under hela tiden blöder jag inombords. Hon ska inte behöva det här nu, än. Jag kommer kämpa med näbbar och klor för att hon ska släppa det här, jag vägrar låta en fyraåring bli fast i tron om att det viktigaste hon har är sitt utseende.
Av någon anledning sitter huvudvärken kvar. Liksom att att-göra-listan är bara minimalt avbockad.
Kommentarer