Idag började jag dagen med att rusa iväg till jobbet. Hur mycket rusande man gör när man börjar klockan 7 och "sovit" bredvid arvsmassor, kan jag inte riktigt redogöra för. Jag gillar ju egentligen att börja 7, det är inget problem, det är att sova bredvid arvsmassor som ställer till det.
I någon slags lojalitet med hur livet verkar vara just nu, så blev det en rusar-dag på jobbet också. Patienter som inte kom, många som kom samtidigt, många samtal samtidigt som många patienter, många frågetecken som skulle klaras ut samtidigt.
Detta eviga golvnötandet, fram och tillbaka, i timmar, utan att sätta sig ner. Jag gillar ju det med egentligen, hellre mycket att göra - än lite, men jag måste fasiken börja använda stödstrumpor. Tanten har anlänt på riktigt, för benen blir märkbart stumma och svullna.
Men de fick ju vila lite sen, när jag rusade hem och satte mig ner och tog tag i den lille litteraturlistan.
Jag ligger redan back på läsning, men så som det är på jobbet just nu så är det fasiken värt det. Självklart vill jag hoppa in och hjälpa till där så gott jag bara kan när saker och ting när som de är.
Fast om jag nu bara skulle kunna få sova inatt...
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer