Fortsätt till huvudinnehåll

Sköldpadda.

Det hände väl en eller två gånger att jag gick och blev gravid. Och som alla som varit gravida vet så blir man lite lätt otymplig sådär framåt mitten av nämnda graviditet. Eller för all del, man behöver väl inte ha varit gravid själv för att ha vetskap i hur det där med att sova inte är en så värst enkel match längre, det räcker väl att ha haft en vän, släkting eller bekant som varit berörd av en sådan situation för att känna till hur det fungerar.
Det handlar bland annat om att tyngdpunkten hamnar käpprätt år skogen, något av "sköldpadda på rygg" är bästa beskrivningen jag kan komma dragandes med.
Jag kom på, under min långa tid som sköldpadda, att vi har en väldigt bra säng eftersom den har spjälor i järn som går att dra sig runt i, när man får behov av att skifta läge, typ som de vändscheman de använder inom vården.

Nu har jag användning för dem igen. Höften började strula lite grann under slutet av första setet, men var i sitt esse under större delen av andra omgången. Foglossning, det låter ju precis så sexigt som det är. Ännu mer sexigt blir det att dras med det till och från fortfarande, Polarna är ju ändå 19 månader nu.
Men jo. Långa promenader, stå upp mycket, sitta länge eller ligga still, alltså manualen för mitt liv just nu: Stå på pendeln, gå till och från skolan, sitta i osköna stolar hela dagen och sen sova som en klubbad säl de timmar som blir över. Då drar det igång, den ilande, gnolande och gnisslande värken; hela orkestern.
Så precis som under min tid som långtids-preggo så vaknar jag på nätterna av att höfterna värker och att jag därför måste vända mig, vilket inte går så bra. Inte för att magen är ivägen utan för att värken gör kroppen lite osammarbetsvillig.
Men se, spjälorna, tantens bästa vän i natten. De hjälper mig fortfarande.

Fast sängen börjar bli sliten och slitna järnvägar gnisslar lika illa som slitna höfter fast högre. Så vi måste köpa ny säng och det finns inga fina järnsängar till buds. Jag som verkligen gillar vår säng har fått vänja mig vid tanken att det kommer bli någon annan modell. Säkerligen en praktisk, skön och bra säng, men inte vår säng. Och en utan spjälor.
Vad ska tanten göra då.
Jag behöver inte sådana här problem i mitt liv just nu.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.