På något sätt har vi lyckats få barn som är rätt flitiga med att säga Tack, Snälla och Varsågod. Däremot har de saknat lite hyfs när det gäller att väcka folk. Eller det är väl främst Polarn som har haft svårt att förstå att situationen kräver lite finkänslighet.
En tjurrusning den sista metern fram till sängen, drämma nävarna i madrassen en decimeter från ansiktet, följt av Mamma! Frukost!!
Där har ni proceduren. Jättemysig start sådär runt 5 rycket varje morgon.
Men imorse vaknade jag av att någon strök mig fjäderlätt på underarmen och när jag vände mig mot henne sträckte hon bara fram armarna och viskade Mamma, krama! Sen låg vi och gosade i en halvtimme innan hennes syster kom in och fnissade.
Det känns rätt hoppfullt inför omställningen till vintertid, eftersom de kortare familjemedlemmarna struntar tunt i vad klockan säger och går helt på vana. Om hon ska väcka mig klockan 4-ish de närmaste dagarna får hon gärna vara lite mjuk och go. Tack och Snälla.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer