Även om en av de där gigantiska orättvisorna, som inträffar arton gånger om dagen, den här muntra morgonen ledde till att Pyret ilsket deklarerade att hon inte ville ha någon lillasyster, så är de mer kärvänliga mot varandra. Man kan ju gott förstå hur man vill önska bort någon som petar på ens lilla hög med leksaker, som ligger samlat bredvid en i soffan, även om man inte just då befinner sig i just soffan utan i köket eller så. Livet är ju så absurt jobbigt.
Just därför kan man lika gott förstå hur skönt det är att ha en lillasyster som alltid vill hålla en i handen, som försöker kramas och vill bilda hög på närmaste mjuka underlag.
Jag vet i alla fall att jag är sjukt nöjd över att ha barn som är så kramgoa. Pyret som nästan varenda morgon förhalar att kliva upp genom att säga: Jag vill kramas lite med dig en stund först mamma.
Hennes syster är inte sämre och har tydligen nu upptäckt att hon kan klampa in till oss på natten och begära att få sova tätt intill. Det har hon inte gjort förut.
Jag tänker att det kanske är belöningen, priset, grädden på moset efter hela den där avgrundssjupa tiden av skrikochpanik. Att behöva gå med dem i famnen dygnet runt i mer än ett halvår vardera har gett mig två kram-beroende avkommor. Eller, de kanske var kram-beroende från början och det var därför de krävde den där all-inclusive servicen.
I vilket fall som helst, alla små händer i mina, alla små fingrar genom mitt hår, alla armar runt halsen, alla små människor i knät, alla blöta pussar och alla nätter med en sån där liten i famnen. Jag skulle inte gå så långt att säga att det gör den där tiden värt det, jag skulle inte önska den tillvaron till någon alls, men jag är väldigt nöjd över att ha fått en bonus för väl utfört arbete.
Kjjjaaaam!!
Kommentarer