Bappen-kampen får fortsätta ett tag till, även fast det vore vansinnigt skönt att slippa hålla reda på dom där.
Vi fick dna-mixen att somna utan, men sen vaknade hon vid 22 av en av sina mardrömmar. Sång, vaggande, sova i vår säng och tröstande hjälpte föga, hon var bara superledsen och rädd för minsta rörelse, så en av Bapparna hittade tillbaka.
Så jag gick upp och gav mig ut på en liten runda intervallträning klockan 6 i morse, för att typ gottgöra mig själv för gårdagens missade pass.
Det var kanske också en bra metod för att hantera mig själv inför grupparbetet- if you know what I mean...
Kommentarer