Fortsätt till huvudinnehåll

Är det någonsin riktigt kört?

Jag fick veta av en klasskamrat att hon hade använt mig som ett gott exempel och förebild.
Fel person, tänkte jag först men frågade Hur då? av ren nyfikenhet.
Hennes syster hade suttit och gnällt över hur det var kört för henne. Hon hade hoppat av gymnasiet för några år sen och efter det harvat runt på mindre bra anställningar med mindre roliga arbetsuppgifter. Nu började kompisarna som fullföljt gymnasiet få det bra och syrran gick på Universitetet och själv såg hon ingen chans att göra något med sitt liv.
Sorgligt.
Men se då berättade hon för sin syster att en tjej i hennes klass minsann hade hoppat över gymnasiet, harvat runt på diverse jobb men sen läst in hela gymnasiet och nu gick på universitetet och hon var ju liksom 40 och hade två små ungar.
Om jag då bortser från att det lät som något slags mirakel så kan jag tänka att det är väl märkligt hur det som bara är ens liv, och något jag bara gör, kan vara en inspiration och förebild. Jag liksom. Så långt från den kategorin som man kan komma.
Fast jag skulle väl gärna bidra till att folk, eller en endaste lite människa, slutade känna som att det är kört, vad "det" nu än är. Mest för att jag själv har känt så och det är en så vansinnigt tung känsla.
Så nej, det är sällan kört, säger jag. Ända tills jag känner så nästa gång angående någonting.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.