Att komma hem efter en lång dag av föreläsningar i aulan och mötas av Pyret som ropar Maaaaammmaaaa, springer fram, slänger sig runt benen och säger Jag älskar dig. Sen få Polarn i famnen, som lutar sig mot mig och gnuggar in ansiktet i min skuldra. Då känner jag mig som en mamma. En väldigt lyckligt lottad mamma.
Det har tagit tid, och jag förstår varför, men det är skönt att känna att rollen börjar passa mig. Det är skönt att tycka om att trösta efter mardrömmar, bädda nytt i sängar efter olyckor, torka mat efter äta-själv-lektioner och hålla handen när de kan, och försöker kunna, gå.
Det är skönt att krama om och inte vilja släppa, att känna total lycka över de pussar de vill ge och få och att känna den där massiva kärleken de får och ger.
...och mamma älskar dig.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer