Att komma hem efter en lång dag av föreläsningar i aulan och mötas av Pyret som ropar Maaaaammmaaaa, springer fram, slänger sig runt benen och säger Jag älskar dig. Sen få Polarn i famnen, som lutar sig mot mig och gnuggar in ansiktet i min skuldra. Då känner jag mig som en mamma. En väldigt lyckligt lottad mamma.
Det har tagit tid, och jag förstår varför, men det är skönt att känna att rollen börjar passa mig. Det är skönt att tycka om att trösta efter mardrömmar, bädda nytt i sängar efter olyckor, torka mat efter äta-själv-lektioner och hålla handen när de kan, och försöker kunna, gå.
Det är skönt att krama om och inte vilja släppa, att känna total lycka över de pussar de vill ge och få och att känna den där massiva kärleken de får och ger.
...och mamma älskar dig.
Kommentarer