Jag tackade Ellegulle för att hon är en inspiration sådär träningsmässigt. Hon låter sin PT köra slut på henne, hon travar iväg till gymmet titt som tätt, hon går långa promenader till och från jobbet och hon ger sig ut och springer fast hon känner sig som (inte är, bara känner)... ...jag kan väl bäst beskriva det som
Pheobe i Vänner när hon sprang.
Snabbt som attan drog hon fram ett förslag om att vi skulle anmäla oss till något lopp.
Äääää..?
Hon sa Midnattsloppet, jag sa att jag inte ens klarar av att vara vaken till midnatt på nyårsafton. Så jag sa Tjejmilen och hon sa väl typ ja till mitt typ förslag...
Herregud. Vad har jag gjort?
Visst, det är ju säkert bra att ha ett mål att sikta mot när den här första taggade känslan börjar klinga av men det är för fasiken bara ett halvår dit.
Nu vågar jag inte ens tänka tanken att hylla någon av de andra supertränarna jag känner (typ dig Greken). Då är det väl plötsligt någon som får för sig att vi ska kuta maran eller något.
Fast, fira att jag har uppnått 40 med att springa min första Tjejmil kanske inte är så dumt...
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer