Longing makes the heart grow fonder.
Så är det nog.
Lite distans, lite egen tillvaro och lite perspektiv är nog vad som behövs för att uppskatta de där sakerna i livet som inte är alltigenom kantade av rosor.
Nu kan jag se andra barn och längta hem till mina små, jag kan titta på bakgrunden i mobilen och le åt mina avkommor och jag kan bli nöjd över att bli klar med skolarbetet lite tidigare för att få komma hem till dom.
Fast det dröjde får jag erkänna. De första veckorna var jag bara lättad över att få komma ifrån ett tag, inte så att jag inte tyckte om att komma hem och få krama om dom, men jag gick inte under dagarna och längtade.
Jag antar att det bara visar hur slutkörd jag var.
Det känns som att de små arvsmassorna har fått en trevligare, roligare och mer tålmodig mamma på köpet och det måste ju väga upp min frånvaro med råge.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer