Det var ju det där med kniiipet.
Att det ska vara så jäkla svårt!?
Nu ska ju alla knipa, även de som inte fött barn, ja även män, för att muskler liksom inte samarbetar lika väl när åren går. Fast preggon och post-preggon uppmuntras och uppmanas lite extra att kniiipa.
Det är inte svårt, det tar inte lång tid, man kan göra det i soffan, i kön i mataffären, vid middagsbordet, i duschen, på jobbet.
Men gör man det?
Ähhhh? Njaaaääääeeee.
Jag blir så trött på mig själv. Efter pyrets ankomst fick jag höra från en barnmorska att jag hade väldigt bra muskler i berörda området vilket jag har tagit som någon ursäkt för att undvika att göra dessa ytterst enkla övningar. Som om det skulle straffa någon annan än mig själv i slutändan.
Vad krävs? Ska jag behöva ställa dagligt larm på mobilen kanske? Är jag så slö?
Skäms och bättring. Så länge som jag kommer ihåg det, vill säga.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer