Samtidigt som nyheterna i Tv4 rapporterar om hur barn på ett barnhem i Filippinerna binds fast i sina sängar och mina ögon möter de tomma blickarna hos de små i sina spjälsängar så hör jag hur min snor-Fia piper från sin säng.
Jag trotsar feber, hosta, yrsel och ont i bebismagen för att slippa se mer. Jag trotsar läggnings regeln om att inte ta upp henne i famnen och kramar henne hårt tills hon själv vill lägga sig i sin säng och kela med sin uggla.
Det gör ju så ont att se såna hemskheter att jag bara vill hålla, hålla och hålla pyret tills jag tror att hon aldrig någonsin kommer känna sig ensam eller övergiven ens för en kort sekund.
Eller bli Angelina Jolie och adoptera halva världen.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer