Fortsätt till huvudinnehåll

Allting kan gå itu men ett hjärta kan gå i tusen bitar.

Vi pratade om att göra vad man kan för att undvika att barnen blir sjuka, vännen och jag. Hur man tar till knep som man egentligen vet kanske inte hjälper så mycket och hur man lätt desperat vill minimera det som inte går att undvika. Den där känslan av att hålla andan när man kan ana att någon sjuka är på gång.
Så ologiskt.
Sjukdomar hör ju till livet. Det går ju inte att leva tills man är hundra utan att bli sjuk ibland. Dessutom, några förkylningar, influensor och magsjukor vad gör väl det? Så länge man slipper riktigt vidriga, handikappande, livshotande saker.
Men.
När hon ligger där, febrig med glansiga ögon, hostar upp slem, nyser ut snor och börjar gråta så där förtvivlat, så där så man vet att hon säger det här är bara för jobbigt, jag vill inte må så här. Desperationen tenderar att vilja triumfera över logiken. Jag vet ju att det bara är att vänta ut, trösta och lindra så gott det går. Men jag vill ha en specialistläkare vid hennes sida 24 timmar om dygnet. Jag vill ha ett magiskt piller som tar bort allt det onda på en minut. Jag vill att hon slipper må så där någonsin. För hjärtat slits i tusen bitar varje gång hon faller i gråt.
En förkylning. Bara det. Som alla vet är relativt ofarligt, inget att göra åt och går över av sig självt bara man väntar.
Jag kan bara föreställa mig hur man mår som förälder när ens barn drabbas av något av det där vidriga, handikappande eller livshotande. Hoppas att jag aldrig någonsin kommer få veta det heller.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.