Tack för den här tiden...

...kompis.

När jag började plugga för tre år sedan fick jag en liten bärbar dator.
Den har används flitigt, i många, många timmar.
Webbsökningarna har snurrat på flik efter flik, worddokument efter worddokument har förvandlats till uppsatser och de olika skolornas inloggning har besökts gång efter gång för nervös väntan på betyg.
I våras började min kompis kännas sliten.
Sökningarna tog allt längre tid, orden i dokumenten följde inte med i takten mellan tangenterna och sidan och batteriet ville inte riktigt hänga med.
"Håll ut, kompis, håll ut. Det är inte långt kvar."
Sa jag.
Idag är vi i mål.
Jag får nog hitta en ny kompis till nästa nivå av studier.
Men tack för de här åren, du har varit ett stort stöd och ytterst hjälpsam.
Nu vilar vi kompis.