Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens uppdrag

Idag hände det; jag sträckte mig i en sport-bh relaterad olycka. Jag har länge tänkt att det bara är en tidsfråga, den dagliga kampen med att dra på och av denna hemska tingest har varit att be om sveda och värk. Jag tror att det hände nu för att jag utsatt mina muskler för kyla under natten, för att jag måste sova med fläkt annars dör jag, sen värme med träning och sen snabb temperaturväxling igen när jag andats ut efter tidig morgonträning. Kombinerat med ålder så klart, en nysning hade också kunnat göra jobbet. 
Därför fick jag gå hela dagen utan att kunna vrida huvudet så bra, vilket funkar såklart, men det gjorde ont varje gång jag glömde bort mig. 

Det var väl tur att det inte var en dag med späckat schema, vi hade egentligen bara siktet inställt på att prova Magnum Plesaure Store.
Jag valde att göra en glass med vit choklad och en massa strössel. 
Det var gott, men chokladen blev lite tjock och strösslet hade kunnat vara starkare i smaken. Kul att testa men vi kommer nog inte testa igen. 

När vi ändå var i närheten tittade vi in i Adlibris butik. Pyret blev till sig över ett spel hon spelat hos en kompis, det hade varit så himla roligt. Spel är väl en bra sommarlovsgrej tänkte jag, så vi köpte det.
HITSTER. Eller HISTER som de skriver på vissa ställen i appen. 
Man ska lyssna på låtar i Spotify och placera när de kom ut på en tidslinje. Först att klara 10 låtar vinner. Trots att Pyret klagade över att det bara var gamling-låtar så vann jag inte en enda omgång. Det var ändå rätt kul, framförallt för att man inte behöver kunna låtarna egentligen utan klarar sig bra på att gissa. Det gjorde att alla hade ungefär lika bra chans och matcherna blev väldigt jämna. 

Nu ska vi se vad sträckningen tycker om att sova i fläktens svepande luft under natten. Kanske behöver jag välja mellan ont eller sömnbrist denna sommar. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.