Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens underhållning

Jag vaknade klockan 4 och kunde inte somna om. Klimakteriet kombinerat med värmebölja är fantastiskt. Så jag gick upp och satt och läste ett par timmar och då hann jag läsa ut denna:
17 juni av Alex Schulman.
Det tar emot att säga det, för jag uppskattar inte tonen han håller i andra medier, men jag tycker om hans författarskap. Det är en svärta i människors vardag i hans böcker som drabbar mig. Personer som är så svåra att tycka om, men som jag samtidigt förstår. Sen kan jag hålla med en recensent som skrev något om att kvinnor inte får bryta ihop utan att det ska skapa livslånga trauman hos barnen i hans böcker. Men så är väl tonen i samhället i stort? Det är också just en sådan sak som gör att jag tycker om karaktärerna; de brister utan några förskönande beskrivningar, andra drabbas hårt av deras brister och jag kan förstå båda sidor. 
Men nu var den här berättelsen slut och jag ska hitta en annan bok att läsa. 

Som kvällsnöje hyrde jag den här rullen:
Project Hail Mary.
Det är så skönt att arvsmassorna äntligen blivit tillräckligt stora för att se riktiga filmer. Den här blev de otroligt engagerade i. En sci-fi film där jorden självklart hotas och en ensam man, den oväntade hjälten, måste rädda den. Fast här har de lagt till en stor dos charm och humor när han får sällskap av en alien som behöver rädda sin planet från samma hot. Det blev en trevlig filmkväll. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.