Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens museum

Jag har sagt till Arvsmassorna att vi ska försöka gå på alla museum i Stockholm detta sommarlov, det tror jag inte att jag kommer få igenom för så uttråkade kommer de aldrig bli att de går med på det. Men idag fick jag med dem till Moderna museet.

Det visade sig vara en farlig plats för barn:
I alla fall när det förekommer syftningsfel.

Oavsett vad det är för museum eller vad man tycker om konsten så är det svårt att inte bli påverkad, att inte tycka och känna saker, och det gör något med en. Att känna saker är nödvändigt. 
Som att upptäcka de små detaljerna.
Som att se märkliga saker och läsa om historien bakom.
Som att se färg och form som blir vackert.
Som att se en lerpöl som bubblar.

Blir du lönsam lille vän? Är väl en fråga som aldrig varit så aktuellt som nu och det väcker definitivt känslor.

Det som också är trevligt med lite utflykter är att jag får äta luncher som jag tycker är goda:
Men det som var mest spännande på museet var besöket upp till taket där vi testade konstverket Stockholm Slides:
Så himla högt! Fallhöjden är 15 meter.
Och så himla kul att vi behövde åka två gånger.

Så det där med museum är inte så trist alla gånger.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bara vi.

Arbetsdagen hade några svåra patienter och en gnutta stress inbakat. Så jag blev lite trött. Det var därför lite svårt att ställa om från det till att se fram emot en kväll ensam med arvsmassorna. Kollegan har uppnått pre-teen åldern med tvillingdöttrar och förstår livet med två små på ett fantastiskt sätt, kanske för att vi förefaller tänka lika även i andra situationer än i mammalivet. Nu pratade hon om hur hon lämnat tiden när det kändes som att världen skulle gå under när det väntade en kväll ensam med barnen, bakom sig. Istället såg hon fram emot det, de ordnade tjejkväll och gjorde det till något speciellt. Jag bestämde mig för att även om arvsmassorna inte är tolv så kanske konceptet kunde anpassas för oss också. Kanske kunde den där Posttraumatiska stressen som naglat sig kvar sedan bebis-tiden bekämpas med lite positivt tänkande, rätt inställning och en plan. Här skulle skapas en tjejkväll. Jag började med att stanna till på vägen hem för att invänta Glassbilen. Vi ...

Så komplett inkomplett.

En vän funderade över det där; hur livet kunde vara så komplett och inkomplett samtidigt. Och visst är det märkligt att man kan stå med en guldgruva i ena handen, samtidigt som man skyfflar livets skit med den andra. Eller som jag sa till den oförstörda och på-tonåringars-vis-kaxige sommarungdomen som jobbar med oss: Bli inte vuxen, för vissa dagar suger det på ett sätt som är så totalt tragiskt. Jag är lycklig, harmonisk och så nöjd med tillvaron just nu, det känns som att pusslet är lagt, samtidigt som vissa delar av livet är som en Lars Norén pjäs. Det gör att det känns skönt att äntligen känna mig harmonisk och lycklig efter allt, samtidigt som jag känner mig lite skyldig som njuter av livet när det också gör mig så ledsen, rädd och besviken. Lite som att det inte skulle gå att vara nöjd och missn...

Golfklapp.

Fick tillbaka resultatet från det senaste matteprovet. Jag ger mig själv en klapp på axeln för resultatet, för nu vet ju alla att i det här fallet har läraren inte bidragit för fem öre. Dessutom är det solsken ute idag. Och jag såg tussilogo på väg till skolan. Nu flinar jag belåtet för en stund, tills det är dags att fortsätta plugga lite till, då rynkar jag ögonbrynen och frustar igen.