Efter sju år på samma tjänst sa jag idag farväl till halva tjänsten och flera kollegor.
Sen gick jag tillbaka till att låtsas som allt var som vanligt, i alla fall ända tills den andra chefen kom med nya anställningsavtalet med en oväntad löneökning.
Jag tycker alltid att det är jobbigt att stå i centrum och att förändringar är ett dumt påhitt, så jag hade bett om minsta möjliga avtackning. Ett fint tal från chefen, några fina ord från kollegor och en liten gåva.
Jag får erkänna att även om jag ogillar och undviker förändringar så har jag samtidigt svårt att riktigt känna av dem. Jag vill tro att jag bearbetar saker så länge innan jag tar beslut att jag är lite klar när det väl är dags. Därför blir övergångarna inte så skakiga liksom. Just i detta fall kommer jag ju mest ha hälften så många möten och byta ut några kollegor, annars är mycket detsamma. Ja, förutom att vi kommer gå igenom en ganska stor omorganisation om några veckor, men det går väl också att vänja sig vid.
Kommentarer