Fortsätt till huvudinnehåll

Dagens ansvarsfrihet

Ingen har väl undgått Coldplay-avslöjar-otrohet-nyheten. Jag undrar förresten hur mycket uppsving det blev för Coldplay när deras namn nu hamras in i allas medvetande. 
I alla fall, jag har läst många analyser, spekulationer och funderingar om denna högst offentliga privata angelägenheten. Ett ämne har såklart varit ansvarsfrågan, oftast med inriktning på de otrogna personerna och på medias bevakning och rapportering. Men denna analys kändes oväntad för mig:
Så om jag förstår det rätt ska Coldplay hållas ansvariga på något sätt. Ansvariga för att ett par som var otrogna var på ett publikt evenemang och blev fångade på en storbildsskärm. 
I USA. 
Där Kisscam förefaller vara ett jättevanligt inslag på publika evenemang. I alla fall tillräckligt vanliga för att jag känner till konceptet sedan många, många, många år (för att jag är jättegammal nu). 

Coldplay ska be om ursäkt, för att deras publikkamera råkade filma ett otroget par som valt att gå på ett publikt evenemang och öppet hålla om varandra? 
De hade ju lika gärna kunna bli upptäckta av en granne, arbetskamrat, släktning eller kompis med en mobilkamera. Eller råkat göra något knasigt som fångades av någons kamera och blev viralt. Vem ska be om ursäkt då?

Jag vill inte skriva vem skribenten var, för det här känns som ett långsökt försvarstal för otrohet, där alla bär ansvar utom de otrogna. 
"Det enda rimliga" skulle vara att de otrogna ber om ursäkt till sina familjer för att de valde att offentligt visa upp sin otrohet och på så sätt utsatte sina familjer för smärta.
Sen att man ska förlora sitt jobb för att man är otrogen känns ju väldigt mycket som en amerikansk idé, som gäller för alla utom presidenter och kändisar, men det är ett annat ämne. Annars; Coldplay play on. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.