"Åh! Det är en alldeles underbar dag!" utbrister hon plötsligt. Pyret, vår treåring som snart ska bli medlem i P.R.O., medan vi tog en promenad ute på Djurgården. Idag med mjukglass och varmkorv som underhållning till kortväxta familjemedlemmar. Pyret gick.
Hon gick från Stockholm södra ner till Djurgårdsfärjan.
Hon gick från färjan till Djurgårdsbron.
Hon gick från NK till Kungsträdgården och Gallerian.
Hon gick från Gallerian till Centralen.
Hon gick så mycket att jag höll med henne om att hon var promenadmästare. Jag höll med henne så mycket att jag gick med på att åka hem och göra en medalj och ett mästar-märke till henne.
För att försöka återställa ordningen efter semestern så behövde vi åka och storhandla efter dagen strapatser, men det gav inte upphov till några större scener, trots en lång dag i värmen. Polarn var i och för sig på sitt nuvarande tresekunders humör; Ett, Två, Tre - sen exploderar hon plötsligt, av helt okända anledningar, mitt i att hon snackar, sjunger eller låter om något. Polarns snacka/få utbrott/sjunga/bli arg/låta förvandlade för övrigt Pyret till pensionär igen:
"Jösses vad hon babblar den där ungen!"
Men hon hade rätt, det blev en underbar dag. Jag tror att Pyret, och Polarn, behöver få dagar där de blir lite uppdelade, för jag fick känslan av att Pyret uppskattade att gå omkring lite före eller efter de andra med en förälder, rätt mycket idag. Om inte annat så drar jag slutsatsen att hon tyckte om dagen. Hon avslutade den nämligen med att säga:
"Jag är ganska trött mamma."
"Ska det bli skönt att sova idag?"
"Jaaaa, verkligen."
Sen sov hon en minut senare.
Kommentarer