En sån där dag.
Utan någon egentlig anledning känns det tungt, så där som att jag bara vill lägga mig i fosterställning under täcket, bli omhändertagen och få en kram. Så där så att jag inte vill orka, vara kompetent, prestera, avancera, ta ansvar, vara duktig, ta omhand och sköta saker.
Ändå tackar ja jag till att bli upplärd i en ny del i arbetet för att få delegering. Ändå söker jag rätt på information. Ändå tar jag tag i ett samtal med chefen. Ändå förbereder jag mig för ett jobbigt samtal nästa vecka. Ändå planerar jag morgondagens middag. Ändå går jag till jobbet och lyssnar till patienternas ångest och tragisk livsöden.
Visst är det märkligt.
Livet liksom bara trampar på, allt ska hanteras hur det nu än är. Så jag hanterar det, hoppas jag.
Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...
Kommentarer