Fortsätt till huvudinnehåll

Sköna söndag.

Små stampande fötter kom springande in i sovrummet och väckte oss och jag kände mig söndags pigg. Lite mys med två glada tjejer och jag bestämde mig för att vi skulle ha pannkaks frukost. Sagt och gjort, ny blöja, ett toalettbesök och sen vispade jag ihop en smet och började steka. Tjejerna väntade tålmodigt tills det var dags att sätta sig och avnjuta lyxfrukosten med lite sylt och grädde.

Själv hann jag precis sätta mig till bords när jag kände hur det högg till i magen. Värken tilltog snabbt, en inte så mysig kallsvett bröt ut och jag hann inte ens sippa på kaffet innan jag fick ge upp och gå och lägga mig.
Det gjorde ont, där i den delen av magen som alla tjej-delar sitter, riktigt jäkla ont. Nu säger jag det ur perspektivet av någon som haft regelbunden mens i 29 år, besvär med cystor i 20 år, haft ett utomkvedshavandeskap och fött barn. Det gjorde så ont att jag gick med på att åka in på akuten. J.A.G. Jag som kör på "om det är något allvarligt så märks det väl" för det kändes som en "det märks". Jag brukar annars känna att akuten mest går ut på att vänta i evighet för att få veta att det inte är något allvarligt och bli hemskickad med Alvedon. Säger jag som opererats två gånger.

Jag skrevs in 9.30.
Doktorn kom till avdelningen kl 13.
En patient klarades av till kl 14, då tog doktorn lunch.
Jag fick komma in kl 15. Då fick jag veta i korthet att smärtan verkade sitta i äggstocks regionen men det gick inte att se på gynekologisk väg vad det rörde sig om, så jag skulle ta Alvedon och Ipren med 4 timmars mellanrum och avvakta om smärtan avtog till morgondagen. Om inte skulle jag återkomma men då fick det utredas kirurgiskt.
15.30 lämnade vi sjukhuset efter att ha köpt Alvedon (och Ipren).

Den värsta smärtan har hållit sig borta, istället har en dov värk huserat, som om någon ilsken bock skulle ha stångat mig i magen och sen vänt sig om och sparkat mig innan den spatserade iväg.
Och fast jag har legat på en brits mest hela dagen så är jag trött ända in i märgen.

Vi kanske får göra ett nytt försök med mys frukost nästa helg.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Men herregud!

Pyret behövde ett par nya jympaskor. Hur svårt ska det vara. Svårt. Jätte-jätte-jättesvårt. Hon ville ha jympaskor med glitter på. Och guld. Vi lovade ingenting och förklarade att vi inte kunde bestämma vad det fanns för skor i affärerna, eller i vilka storlekar. Första affären. Hon hittar ett par svarta skor med glitter som jag också tyckte var okej. Men inte 600 kronor okej. Sen hittade hon ett par med glitter-ränder i regnbågens alla färger som jag tyckte var way out there och heller inte värda 800 pix. Andra affären. Ett par Frost-glitter-jympaskor och ett par guldglitter-jympaskor blev till stooora förälskelser, men fanns bara i storlek 25 och uppåt. Pyret ska ha 24. Tredje affären. Igen, jävla Frost-glitter-jympaskor i storlek 25 och uppåt. Inga andra skor duger än de i guld och med Frost vid det här laget. Inga som helst förkl...

Tänk positivt.

Tentan är klar och inskickad! Eller "klar",  jag vet ju i och för sig inte om jag har skrivit det läraren tyckte att jag skulle. Men imorgon har vi redovisning för grupparbetet, sen är skolan slut! Eller "slut" är den ju inte förrän nästa sommar. Men det är sommarlov! Eller "lov",  jag börjar ju jobba på måndag. Men det är ledig helg! Eller "ledig" är man väl aldrig med barn. Men det är fredag! Fredag är det, ingen kan ändra på det!!

Dagens kapning

Morsin hade varit i maskopi med mamsen, papsen och Bobo och kuppat in sig på en fika efter jobbet. Så jag fick brygga kaffe för 4 istället för 2 och stå ut med att vara obekväm en stund när denna överlämnades: Så nu ska jag välja smycke i Maria Nilsdotters magiska butik. Fast jag vet ju redan vad jag ska välja.  Arvsmassorna ville fira i förskott de med; Polarn hade virkat en till nalle: och Pyret fick mig att gråta: Det var ett kort och enkelt firande, oförberett och i förskott, det var nästan så att det inte blev jobbigt. Det var liksom vad jag kunde gå med på för att de som kände sig tvungna att fira fick göra det.  Nu ska jag bara ta mig igenom morgondagen lite sådär strykande i skuggorna.