När jag som vanligt frågar Pyret vad som varit roligast idag svarar hon först att krama Bianka på stora båten, så jag säger att det var kul men hände ju för flera dagar sedan. Då säger hon att fiskarna var roligast, vi var på Aquaria, och den blå fisken Doris var finast.
Men jag har märkt att de där stunderna med ett litet samtal kring dagens bästa också får henne att prata om det som inte var så bra. Häromdagen var det inte roligt alls att bränna sig på brännässla och hon kan ta upp att det har hänt något tråkigt i förskolan.
Idag sa hon plötsligt att när vi är där det finns många andra mammor och pappor blir hon lite rädd när hon inte ser sin mamma. Efter att jag i smyg fått hjärtstillestånd i mammahjärtat av den rädsla och smärta jag hör i hennes röst talar jag om att vi ser var hon är så hon behöver inte vara rädd. Jag passar på att tala om att om hon inte ser oss och vi inte kommer när hon ropar så kan hon be någon annans mamma och pappa om hjälp. Det verkade lugna henne lite. Men skärrad är hon, det märktes mest på hur hon klängde i min famn och försökte ta sig under min hud under nattningen.
Samtidigt som det är skrämmande hur mycket det är som rör sig i skallarna på de där små så är jag tacksam för att ha en unge som är så makalöst verbal och kan tala om hur tankarna går. Det gör det som är så vansinnigt svårt med att vara förälder något lite lättare.
Kommentarer